Voodoo in Benin

Min kära faster har en vän från Benin i Västafrika, en kul typ, apotekare. För tretton år sedan lurade han med mig, min syster och den gode Ossian Grahn på en resa för att vara med om "la revenance", återkallandet av hans döda mammas ande. Voodoo är i Europa känt som något obskyrt, farligt som de sysslar med på Haiti. Det är det såklart också. Men det är så mycket mer, en animistreligion som precis som alla andra religioner handlar om allt i tillvaron. Voodoo eller Voudou som det heter i Benin kommer från Benin och delar av Nigeria. Jag har läst att överstevoodooprästen på Haiti fått åka till Benin för att lära sig de verkliga grunderna i religionen. Om det stämmer har jag ingen aning om, men ursprunget är här.
Detta var länge sedan och mitt minne har tagit lite smällar genom åren så jag ska inte försöka mig på någon redogörelse för vad allt går ut på. Det funkar i alla fall så att när någon dör så ligger det på de anhöriga, i detta fallet sonen med pengar, att arrangera en ceremoni under flera dagar då djur offras till fetisherna, stora mängder palmbrännvin konsumeras och fetisherna kallas fram med flera timmars  suggestivt trummande. När fetisherna (läs andarna) väl dyker upp klädda i oerhört påkostade dräkter ställer de familjemedlemmarna till svars för begågna synder och oförätter, dansar och jagar unga män som i någon sorts mandomsprov utmanar fetisherna för att visa sitt mod. I 40 gradig värme är det full rulle på den lilla bygatan i Ouidah med palmbrännvin som enda sätt att släcka törsten. Ni får betänka att bilderna är analoga och tagna och scannade för 14 år sedan.

Darfurporträtt

En av mina absolut mest spännande resor gjorde jag vårvintern 2007. Striderna i Darfur hade blossat upp på nytt och flyktingar strömmade över gränsen till Tchad. Bara att ta sig till östra Tchad var en halv vetenskap och krävde en välfylld plånbok. Tillstånd behövdes till allt och att navigera i lokal- och FN-administration var ingen barnlek. I det otroligt karga landskapet låg ett antal flyktingläger som utkastade längs gränsen till Darfur. I norr började lägren Touloum och Iriba likna permanenta bosättningar, med de slitna tälten som ersattes av lerhyddor. Utanför en liten klinik som drevs av Läkare utan gränser satt folk på rad, timme efter timme, och väntade på behandling. Jag började fotografera människorna som köade och det blev till en serie porträtt som senare publicerades i Tidningen-Vi. Jag ser nu att bilderna är lite för mättade men det får ni leva med.

Medelhavet - en gravplats

Återigen har hundratals flyktingar dött när de försökt ta sig över Medelhavet till Europa. Detta tar bara inte slut. Desperationen i vår omvärld blir bara värre. Aldrig har så många människor varit på flykt och när Europa gör det svårare att ta sig hit måste flyktingarna ta större risker. Tänk själv hur desperat du måste vara för att sätta dig i en gummibåt i Libyen under en februaristorm.
I oktober 2013 drunknade flera hundra Eritreaner precis utanför Lampedusas kust. DNs Italienkorrespondent Peter Loewe och jag skickades dit kort efter tragedin. När vi var där beslutade italienska myndigheter att hålla en begravningsceremoni på fastlandet dit de överlevande inte var välkomna. Eritreanerna var förståeligt mycket upprörda och tog sig ut från flyktinglägret på ön, marscherade ner till havet och höll en improviserad minnesceremoni vid havet. Här följer bilder från min bok Flykt.

Jag var på Lampedusa för första gången 2011 under Arabiska våren. 20 000 flyktingar hade anlänt under kort tid och Berlusconi spelade ett obehagligt politiskt spel, där han använde flyktingarna som gisslan för att sätta press på övriga Europa. På bilden nedan sitter 500 flyktingar ihopträngda på en båt som förslorat styrförmågan och precis lotsats in i Lampedusas hamn av italienska kustbevakningens båtar.

Agent Orange

Arkivrotandet fortsätter. 2004 var Henrik Hamrén och jag i Vietnam och gjorde reportage om bl a sista generationen offer för Agent Orange, dioxinet som amerikanska armén använde som avlövningsmedel under Vietnamkriget. Tanken var att löven skulle falla av träden så att det skulle gå att hitta Vietcong. Dioxinet sätter sig i kroppen och när sen de som utsatts för Agent Orange får barn, föds de ofta med fruktansvärda handikapp. Det finns hela kliniker med barn med Agent Orangerelaterade handikapp. Nedbrytningsprocessen för dioxinet är lång och fortfarande 30 år efter kriget föddes barn med handikapp orsakade av det.