lördag 31 januari 2015

ISIS galenskap

Ser på CNN att ISIS skurit halsen av den sista japanska gisslan, filmaren och journalisten Kenji Goto. Han har varit saknad sedan oktober 2014 och lämnar efter sig fru och barn. Han gav sig av för att försöka lokalisera en annan kidnappad japan och togs själv tillfånga. Det hela är så skruvat att det inte riktigt går att ta in.

Kobane och det som inte kom med i tidningen

Trots att vi inte tillbringade mer än ett par timmar och att det skulle filmas och intervjuas så blir det en hel del bilder som blir över när först jag gjort mitt urval och sedan tidningen satt tänderna i det. Nu var nog urvalet ok från Kobane. Her ser ni lite mer av hur det såg ut:



















Kobane, Syrien

Gårdagens reportage från Syriska gränsen:



Och det som är i lördagens tidning. Efter mycket om och men blev vi insläppta i Kobane i Syrien under några timmar. Men nu har jag jobbat i 18 timmar så jag får nog skriva lite mer om det imorgon.



torsdag 29 januari 2015

Turkiska småpåvar och andra frustrationer

Ja det var bara att springa hem och packa och flänga iväg till Kastrup igår. Efter tre timmars sömn på Istanbuls sämsta flygplatshotell till rena skojarpriset landade jag och DN-reportern Thomas Hall i Gaziantep nära syriska gränsen kl 7.40 i morse. Chauffören väntade som utlovat på oss och kunde tillräckligt mycket engelska för att vi skulle förstå att han var han och allt flöt på så bra att vi ett tag trodde att vi skulle ha en strålande effektiv arbetsdag. Men i Suruj, sista turkiska staden innan man kommer fram till syriska gränsen och staden Kobane på andra sidan, stötte vi på småpåve efter småpåve efter småpåve. Varenda mustaschprydd herre med en gnutta makt hade bestämt sig för att vi inte skulle få gjort vårt jobb idag. Vi skickades runt tillsammans med ett gäng andra utländska journalister från kontor till kontor på jakt efter ett löjligt litet tillstånd. Efter fem timmars kontorsspringande lyckades vi trots allt få ihop ett jobb till morgondagens tidning som jag väntar med att lägga upp till imorgon. Här nedan en bild från Gaza som inte tilltalade Årets Bild juryn i år.







onsdag 28 januari 2015

En intensiv start

Som vanligt i början på ett nytt år går jag som frilans och oroar mig för om det roliga är över nu eller om uppdragen ska trilla in som de brukar. Förra året hade jag inte råd att chansa utan planerade in två egna resor, Kosovo och Sydafrika, i januari månad. Sen trillade uppdragen in. Nyår och första veckan i januari tillbringade jag i Libanon, sen åkte jag till Lampedusa för att komplettera ett reportage till Café tillsammans med Göran Engström och sen skickade DN mig till Egypten för att bevaka treårsdagen av revolutionen. Allt i januari. Det var bra för ekonomin men sämre för min något överbelastade hjärna och inte minst tufft för familjen. De senaste åren har jag snittat 14 reportageresor om året, 2014 blev det bästa (eller värsta beroende på hur man ser det) hittills med 18 reportageresor. Mer om 2014 längre fram

Den 7 januari tog sig bröderna Koachi, två förortsligister som blivit jihadister, in på den franska satirtidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris och sköt ihjäl flera av de mest tongivande tecknarna som hämnd för deras publiceringar av olika Muhammedkarikatyrer. Bara ett par timmar senare landade Niklas Orrenius och jag i Paris. Pariskorren Magnus Falkehed och frilansfotografen Tomas Olsson var redan på plats och gjorde nyhetsjobb och Emma Löfgren och Lotta Härdelin landade ungefär samtidigt som vi och jobbade mot nätet. Niklas och jag hade i uppdrag att ta ett större grepp på situationen för publicering under helgen. Under eftermiddagen samlades många Parisbor på Place de la Republique, vid Mariannestatyn, för att söka tröst och hedra de mördade på Charlie Hebdo. När vi lyckats ta oss fram till hotellet var det redan 35 000 människor på torget. Hotellets fasad var täckt av byggställningar och nät, så för att kunna få en bild av folkmassan klättrade vi ut på de rangliga brädorna. Nere i folkmassan bröt nationalsången och slagord om yttrandefrihet emellanåt den märkliga tystnaden. Pennor som symbol för de mördade karikatyrtecknarna och yttrandefriheten hölls i luften. Vårt reportage publicerades stort på lördagen i DN:




Fredag morgon kom en nyhetsflash på telefonen om att bröderna Koachi var inringade i ett industriområde i den lilla staden Dammartin nordost om Paris. Falkehed och jag hyrde snabbt en bil och drog norrut. Det vara bara att tacka min fru för att jag har vana att köra i Paris kaotiska trafik. Efter en timmes sicksackande fastnade vi i polisens avspärrning precis vid motorvägsavfarten.

Blev precis uppringd och måste åka utomlands igen om 3 timmar. Återkommer och berättar mer om det. Så fortsättning följer.....

Ny blogg

Efter en lång lång bloggpaus gör jag ett nytt försök. Mitt senaste inlägg på gamla bloggen var så långt tillbaka som i juni förra året. Att lägga upp bilder på den bloggenplattformen var superstruligt och för att få upp dem i någorlunda storlek fick man sitta och dra i hörnor och av någon anledning hängde inte upplösningen med och bilderna såg halvsuddiga ut.

Det senaste halvåret har varit väldigt intensivt med publicerandet av min första bok, "FLYKT", en sammanställning av reportage om flyktingars situation runt om i världen från de senaste tio åren. Jag har även haft en utställning med samma namn i Fotografins rum och Globalen på Malmö Museum under hela hösten. Både utställning och bok, som producerades i samarbete med Röda Korset, har fått mer uppmärksamhet än jag kunde drömma om. Utställningen är mig veterligen den mest besökta på Fotografins Rum någonsin.




Från den 28 mars (som det ser ut nu, återkommer närmare i tiden med exakta datum) till 26 april kommer utställningen att fylla båda våningarna på Galleri Kontrast i Stockholm och under hösten hänger den på Sune Jonssons Centrum för dokumentärfotografi i Umeå.